HUNDTANKAR. Häromdagen promenerade vi ner till sjön, det var varmt och skönt. Matte fick för sig att hon behövde doppa sig. Hon tog av sig kläderna och hoppade i – jo, denna gången hade hon bikini under. Majvor blev överlycklig och skuttade i och lekte så där klumpigt som bara en engelsk bulldog kan leka. Själv stod jag kvar på stranden och ville att matte skulle komma till mig. Matte kallade på mig men jag gick ju inte i, jag menar jag är ju bara en liten kanintax!
Matte trillar i
Plötslig ställde matte sig på en sten i vattnet och kallade på Majvor. Två sekunder senare viftade hon med armarna som en diskuskastare med en svärm getingar runtom sig. Plumset som blev när hon föll i skapade vågor som skulle kunna välta en hel hundflock… ja, om det var kanintaxar i alla fall. Majvor tyckte detta var jättekul! Matte tyckte det var mindre kul.
Camping i Halmstad
Några dagar senare åkte vi upp till Halmstad för att campa. Vi fick lära oss att vara i en ”hage” utanför husbilen. Matte och Pixie gick ner till havet och husse satt utanför husbilen och njöt av
lugnet sa han. Jo, för husse säger ofta så när matte inte är hemma men jag såg att han drack rom och cola.
Jag gillade inte att vara instängd så jag gick ut hela tiden. Husse döpte mig till Houdini.
Myskväll
Sista kvällen hade vi myskväll sa matte. Detta är väl trevligt sa hon när vi hittade en agilitybana mitt på campingen. Där var vi och busade lite. Pixie och matte hade godis i handen och fick Majvor att göra alla möjliga trix. Jag gjorde inga trix och matte sa att det inte gjorde något, lite sådär övertydligt så att fastän man är en liten kanintax så förstod man att det visst gjorde något.
Bäst under täcket
Men jag fick godis ändå, för Pixie slängde in godis i en tunnel och
”Betongsuggan” (vi kallar Majvor för det när hon inte hör och om hon råkar höra ändå så får hon en godisbit och ett förlåt av matte) vågade inte gå in där.
Bäst av allt var ändå på kvällarna när jag fick ligga under täcket hos matte och Pixie medan Majvor fick sova i sin korg på golvet.
På söndagen körde vi hem igen. ”Borta bra men hemma bäst”, sa husse , och han har faktiskt rätt i det för Immeln är sagolikt vacker även för en liten bortskämd kanintax.
Betty (och Susanne)