BESÖKSMÅL. I över hundra år har brytningen av Diabas – ibland kallad svart granit –
varit en viktig industri i trakten kring Osby och Lönsboda. Kvaliteten på fyndigheterna i området är i världsklass, och stenen har många användningsområden. Inte minst har den lockat många konstnärer till de gamla stenbrotten, som i dag är lika mycket kulturcentran som industriminnen.
Det stilla vattnet i dagbrottet vid Hägghult öppnar upp sig mitt i den göingska granskogen. Högar av sten och obearbetade block av svart diabas blir en kontrast mot det gröna. Inne på området som i dag är Svarta Bergens arbetslivsmuseum finns gamla maskiner, arbetsbodar, kranar, krokar och kättingar från den verksamhet som pågått här sedan slutet av 1800-talet. Stenbrytningen blev en viktig näring som gjorde att många kunde stanna kvar i sin hembygd i ställer för att emigrera till Amerika.
Platsen lockar
– Det är något magiskt med platsen. Hur människan har bearbetat den och hur naturen har tagit tillbaka. För mig som kommer från norra Sverige kändes det hemma direkt. Brottet är som älven och stenblocken påminner om stridsvagnshindren som fanns i Norrbotten där jag växte upp, säger Mari Arvidsson som jobbar i arbetslivsmuseet som idag finns här.
– Museet drivs av en idéell förening och här finns något för alla åldrar. I dag har vi en skolklass på besök som visas runt av vår kunniga guide Jan-Erik. En av våra guider jobbade i brottet själv innan det stängde ned.
Diabas är en bergart som uppkommit när magma trängt upp genom sprickor i berget och sedan svalnat. Hägghult är världens största brott, och brytningen pågår fortfarande, inte långt från arbetslivsmuseet.
– Konstnärer har fattat tycke för materialet och det finns mycket att se på området. Miljön här gjorde faktiskt att Netflix valde att komma hit och spela in den dansk-svenska serien The Rain hos oss. Några scener är tagna i vår smedja, berättar Mari.
Pionjärer på Kullaro
– Vill man verkligen få ett exempel på hur fantastiska saker man kan göra med diabas bör man besöka Kullaro i Lönsboda, säger Mari.
– Vi har många bussresor hit, och jag skickar dem alltid vidare till Jenni och Andreas som driver det. Ett stopp vid Sliperiet Gylsboda är också givet.
Så vi följer Maris råd och träffar Jenni Kullaro. Under 25 år har hon och maken Andreas byggt upp sin verksamhet kring den svarta stenen.
– Jag är uppväxt här och familjen har jobbat med sten i generationer. Själv ville jag göra något av spillskärvorna när jag startade som ung. Det är 25 år sedan jag började göra smycken – de var kanske inte så vackra och inte så små i början. Vi har fått utarbeta vår egen teknik för att jobba med diabasen, berättar Jenni.
Kullaro har sin verkstad med butik precis vid infarten till Lönsboda. Företaget tillverkar och säljer allt från smäckra smycken, ljusstakar, mortlar och skålar till bänkskivor, bord och skulpturer.
– Det fanns ingen som jobbade med diabas på detta sättet när vi startade, så vi har fått finna våra egna vägar och lära oss av misstagen. Efter 25 år med diabas har Kullaro fortfarande hantverket i fokus. Bland nyheterna i sortimentet finns ett samarbete med Eriksberg Hotell- och Safaripark i Blekinge där diabasen blandas med rådjurshorn och viltspår. Även den lokala keramikern Tonje Bengtsson är representerad med skålar som får lock av svart diabas.
I butiken jobbar även Tonjes dotter Sigrid Jonasdotter som tillsammans med sin syster Ragna startat företaget Sister Stone och bär traditionen kring smyckestillverkning vidare.
– De har jobbat hos oss länge och blivit en del av familjen. Man kan säga att vi knoppar av smyckestillverkningen och de för den vidare. säger Jenni. Kullaro växer och har nyligen byggt ut sina lokaler. I den nya delen finns bland annat en cnc-maskin som hjälper till att bearbeta stenen.
– Men det mesta kräver fortfarande handpåläggning. Vi har en överkapacitet i maskinen som gjort att vi nyligen bland annat gjort block av Bohusgranit som ska ligga som krönstenar vid nya Slussen i Stockholm, säger Jenni.
Konst i gamla sliperiet
Följ vägen vidare genom Lönsboda och sväng höger mot Gylsboda. Här finner du ytterligare ett stenbrott, som är representerat i nobelprissammanhang.
– Harry Martinsson beskriver sin väg till skolan i sin roman Nässlorna Blomma från 1935. Brottet som pyser och ryker och mullrar och slokhattarna som växer upp ur marken, berättar Pia Lindberg, eldsjäl bakom hembygdsföreningen som på senare år gjort om det gamla stensliperiet på orten till ett kulturcenter.
– Sliperiet stod som en gammal rest från en svunnen tid, helt igenväxt av naturen som tagit tillbaka platsen. Genom mycket stöd och stort engagemang från lokalbefolkningen har vi kunnat renovera upp den som utställningslokal och verkstad. 2020 blev vi utsedda till årets hembygdsförening i hela Sverige, berättar Pia stolt. Den långsmala transformatorstationen i tegel är det första som möter besökare som rullar in i Gylsboda. En bra utgångspunkt för att följa den slinga som går runt brottet som under 2021 iordningställdes med en bro, trappor och nya passager över de svårare delarna. – I år uppgraderar vi den till en skulpturvandring, med skulpturer i både diabas och andra material. Den invigs av landshövdingen på Gylsbodafestivalen i augusti, säger Pia.
Sedan tidigare hittar man Pierre Nilssons Gylsingar – mytologiska figurer i hög hatt som vakar över brottet.
– Gylsingarna är vänliga varelser, så länge man inte kastar skräp, säger Pia Lindberg. Redan 1974 lockades många konstnärer till diabasen genom Ubbabodasymposiet som pågick i 100 dagar och var ett kreativt forum som drog medverkande från hela världen.
– Börjar man arbeta med diabas så är risken att man inte kan sluta, säger Pia, som själv sedan många år tillverkar smycken i den svarta stenen.
– Man kan säga att vi är ett arv efter det som startade under Ubbabodasymposiet. Många japanska konstnärer som var med då är fortfarande representerade både här och vid Svarta Bergen. Christer Bording, som tyvärr gick bort nyligen, har också varit en stor drivkraft med flera skulpturer i området. I dag har vi både keramikverkstad, stenverkstad kring sliperiet och många fortsätter med skapandet. Även en del yngre personer från området har hittat hit, säger Pia.
Det vattenfyllda brottet i Gylsboda erbjuder härlig svalka för den som har modet och simkunnigheten att bada i bråddjupet. Vid svarta bergens brott i Hägghult kan man även hyra en flotte och uppleva brottet från vattnet.
– Brytningen här pågick ända fram till 90-talet. Diabasen har använts från allt till gravvårdar till att klä fasaden på riksbankshuset i stockholm, berättar guiden Jan-Erik innan han vandrar iväg med sin skolklass.
Text&Foto:
erik@espressomedia.se