KONST. Troels Kirk målar sina motiv med en realism som ibland är näst intill fotografisk. Samtidigt menar han själv att han aldrig skulle kunna åstadkomma samma bilder med en kamera.
– Jag vill ta med den som ser mina tavlor till rum där ingen annars brukar befinna sig – sådana platser har fascinerat mig sedan jag var barn, säger Troels Kirk, som från påsken och fram till sommaren visar sina tavlor på Sliperiet Gylsboda.
Arbetsrummet i bostaden i Bjärnum är litet;
en ofärdig tavla som föreställer en korp-familj står på ett staffli längs ena kortväggen.
– Jag låg i ett gömsle för att studera örn när korparna fångade min uppmärksamhet, berättar Troels.
– Sättet hur de interagerade med varandra, deras strategier för att hjälpa varandra att skaffa mat. Jag blev helt uppslukad och glömde örnen.
Påsken har länge varit en stor högtid för att uppleva konst – Troels Kirk är inget undantag. 2023 beslutade han och hans fru att sälja ateljen och bostaden i Näsum, som under påsken kunde locka upp till 7000 besökare.
– Det är downsizing – jag gick från en ateljé på 125 kvadratmeter till ett litet arbetsrum. Tavlorna måste bli mindre, men jag är van vid att jobba i olika utrymmen, säger Troels.
Strapatsernas Magi
Med måleriet och musiken som ständiga följeslagare har Troels genom livet tränat på att hålla det konstnärliga filtret aktivt.
– Det finns ett uttryck, ”strapatsernas magi”, som jag nog har levt efter. Redan som barn tyckte jag om att ta mig till lite undangömda platser, och betrakta omgivningen utan att den visste att jag betraktade den. Jag och min fru har bott på båt och rest både på öppet hav och till Paris längs kanalsystemet genom Europa. Det man betalar för när man köper konst är ju hantverket, men även till stor del den förmåga som konstnären har tränat upp för att se omgivningen på ett annat vis. När vi seglade på havet var jag tvungen att träna på att stänga av mitt filter, för jag matades hela tiden med så många intryck. Och jag kunde inte jobba med stora dukar när jag målade på en båt.
Ögonblick som fastnar
Motiven kan ofta komma till Troels genom ett ögonblick, och han kan inte måla något han inte sett med sina egna ögon.
– Vi har nog alla de där ögonblicken där vi passerar något och tänker att ”oj, där…”. Jag är den som stannar bilen och backar tillbaka, och jag uppsöker aktivt nya motiv. Jag såg en fransk film på tv för två år sedan, som utspelade sig i ett fantastiskt lantbrukslandskap som andades 20-30-tal. Jag var tvungen att ta reda på om platsen fanns på riktigt, när jag hittade den åkte jag dit för att måla den. Tavlan du ser här på väggen är också från Frankrike. Motivet hittade jag när lyfte mig upp för att kika över ett högt staket – jag var yngre då, och hävde mig över staketet gång på gång för att få skissen klar.
Det tidlösa frankrike
Troels fru Anne kikar in i arbetsrummet för att säga hej.
– Drömmer han om Frankrike nu igen, skrattar hon.
– För mig representerar det franska ett annat förhållningssätt till landskapet och våra gamla byggnader, förklarar Troels.
– Så fort man gör något till ett museum, så blir det dött. Jag minns en bygård vi besökte i Frankrike där skorstenen var normandisk, delar av byggnaden var från medeltiden och portarna hade sniderier med symboler från vikingatid. Där levde och arbetade en bagare som sålde baguetter och serverade kaffe – och det är precis det som är så fantastiskt. Tyvärr har vi tappat respekten för värdet i det gamla – och med det en trygghet som jag försöker att fånga i mina målningar, säger Troels.
– Efter attentaten mot World Trade Center den 11 september var det fler än någonsin som sökte upp mig för att de ville köpa mina tavlor. Jag tror att det handlar just om en trygghet som vi ofta saknar i en osäker omvärld.
Stora intryck ger stora tavlor
Ett återkommande motiv för Troels har varit Shirehästar – en stor, kallblodig ras av arbetshästar som härstammar från England.
– Som barn bodde jag nära stallet där man höll hästarna som levererade dryck från Tuborgs bryggeri. Det har fastnat – jag kan fortfarande minnas hur vi åkte dit för att titta på när hästarna skulle bli skodda. Ångan som steg från deras varma kroppa sitter fortfarande kvar någonstans bak i huvudet. Ju viktigare motivet är för mig, desto större brukar målningarna bli, och tavlorna med shirehästar är några av mina största, säger Troels.
Skaran av realistiska målare blir allt mindre, menar Troels, och även om hans konst ibland kan tyckas närmast fotolik så skulle han aldrig kunna åstadkomma samma sak med kameran som med färg.
– Jag jobbar med både kamera, drönare och skissblock för att dokumentera, men målningarnas komposition är min egen. Egentligen är jag ingen stor anhängare av den vedertagna kompositionsläran när det gäller måleri och fotografi. I Japan finns ett synsätt där man ser motivet som om det balanserar på en knivsegg, där varje del av bilden bidrar till balansen – så tänker jag mycket kring mina målningar.
Andra året i Gylsboda
En bidragande anledning till att Bjärnum blev ny bostadsort är att omgivningarna är rika på motiv att måla, menar Troels. Efter många år av välbesökta utställningar i det tidigare galleriet i Näsum under påsken är han även glad för att hitta ett nytt sammanhang att ställa ut.
– Förra året var min första påsk på Sliperiet Gylsboda, och det kom omkring 5000 besökare. Jag har alltid tyckt bättre om att ställa ut i de folkligt förankrade miljöerna än i de ”finare gallerierna”. Jag målar aldrig på beställning, utan väljer motiv efter hjärtat, och jag tycker att den som är intresserad av att köpa konst förtjänar möjligheten att möta konstnären bakom tavlan. Jag ser fram emot många möten under påsken. Sliperiet är en magisk plats, och jag beundrar verkligen det man har skapat i miljön. Jag fortsätter gärna att ställa ut där så länge jag har möjlighet.
Text:erik@espressomedia.se