LEDARE. Jag har börjat träna karate. Skitkul – två dagar i veckan i Vittsjö, tillsammans med grabben som snart är tio år. Det är kul att lära sig nytt, men svårt att lära om det man har med sig sedan gammalt.
Saken är den att jag tränade kampsport från mellanstadiet och en bit in på gymnasiet. Taido hette det – en stil som utvecklades ur Karaten någon gång på femtiotalet, och som i alla fall då hade ett starkt fäste på delar av västkusten och tog sig till trakterna i Dalsland där jag växte upp. Nu är det många år sedan – ungefär 25 – och det var med ödmjuk inställning jag knöt det vita bältet runt midjan och rättade in mig i ledet i den tomma handens skola. Ändå – vad mycket som sitter kvar. Många har nog sett Karate Kid-filmerna från 80-talet eller den senare Netflix-spinoffen Cobra Kai som har skänkt mig många underhållande timmar i tevesoffan.
Ni vet hela grejen med ”wax on, wax off”. När Mr. Miyagi medelst däckslipning, staketmålning, bilvård lite andra sysslor nöter in karatens muskelminne i Daniel-Sanss gängliga kropp, samtidigt som han får fint på sin uteplats. Även efter 25 år märker jag att det där muskelminnet från tonårens träningar sitter i – trots att det har gått lång tid. Tyvärr gagnar det mig inte alls. Även om Karate och Taido springer ur samma grund så är det mesta helt tvärt om. Viktfördelningen ska nu vara på det främre benet i stället för det bakre. Händer vänds åt andra hållet i tekniker och när jag vill gå bak med ena foten av inövad instinkt, då är det den andra som ska gå fram. Trots att kampsport är en synnerligen fysisk aktivitet, så är ändå hjärnan påtagligt inblandad – och alla vet väl att hjärnan gillar invanda mönster bättre än nya idéer.
Jag vet inte om det finns någon djupare klokskap bakom denna reflektion – Mr. Miyagi hade säkert haft en i skjortärmen. Men man kan ju inte låta bli att undra, vilka andra invanda mönster från unga år som sitter präntade i hjärnbarken och som aldrig utmanas genom nya ingångsvärden. Och jag funderar också på om jag nu kan få tioåringen att utföra sysslor som staketmålning och tvätt av bilen i träningssyfte. Än så länge har det mest blivit oväntade utfall med spark på smalben – farsan måste ju också träna på sina blockar.
Det är vår, och det börjar kännas – inte minst när man gör en tidning som till stor del skildrar vad som händer bland olika besöksmål, föreningar och företag som nu går in i säsongsstart. Vi har jobbat hårt med månadens nummer för att få ut det helgen innan påsk, det blev sent skift med tidningslämning i dag i stället för karateträning. Hoppas att detta nummer bringar er lite glädje i vårsolen.
Trevlig läsning!
ERIK, REDAKTÖR