FÖRENINGSLIV. Vad gör en orienterare efter pensionen? Ja, inte slutar man att springa i alla fall! Varje torsdag året runt träffas Polarna – en samling av seniora orienterare från södra Sverige, för att leta kontroller, hålla flåset igång och – givetvis – hålla kontakten med gamla polare. Espresso hängde med på en träff vid FK Göingarnas klubbstuga.
– Du ska prata med Clarie som kommer där – jag tror att hon är 88 år nu, säger en kvinna från OK Vilse i Olofström som just har checkat in efter en härlig runda.
– 88 – skrattar Clarie när hon prickar av sitt namn i pärmen.
– Det vär snällt. Lägg på två år!
Clarie Ek – trefaldig SM-vinnare för klubben PAN Kristianstad springer fortfarande vid 90 års ålder.
– Vi var tre damer som tog guld tillsammans, vi lever fortfarande men jag är den enda som springer. Jag började på 50-talet. Egentligen spelade jag bordtennis, men jag träffade en tjej som höll på med orientering och hängde på henne. Hon slutade, men jag fortsatte!
Varje torsdag året om
Klubbstugan utanför Sibbhult är starten för dagens bana. Erfarne medlemmen Leif Svensson började jobba som kanslist åt FK Göingarna 1994 och hittade innan dess till orienteringen genom sin dotter Camilla.
– Hon gick en nybörjarkurs på Solskolan i Knislinge och fastnade. Jag fick följa med och skjutsa, sedan har det rullat på, säger Leif Svensson.
Vi tar en tur baklänges i spåret och tar post vid sista kontrollen för att möta löparna. bakom en fallen gran hittar vi den orange-vita markören. Leif Svensson kan namn och klubbtillhörighet på alla som springer förbi.
– Polarna lockar orienterare varje torsdag året runt – utom mellan jul och nyår. Sista torsdagen innan jul är det avslutning på Hässleholmsgården. Det brukar bli runt hundra personer varje gång – från Småland, Blekinge och långt ner i Skåne, säger Leif Svensson.
Väl avvägd bana
– Bästa banan i år!
Kaj Nilsson från OK Tyringe har just avslutat rundan och berömmer banläggarna Kurt Olsson och Leif Axelsson.
– Tolv kontroller, fågelvägen är det 4,5 kilometer. För den som har orienterat länge är det ju en lätt bana men vi försöker att göra några utmaningar, säger Leif Axelsson.
– En del väljer att gå slingan runt, medan andra springer i terrängen. Alla prickas av när de ger sig i väg och kommer tillbaka så vi vet att ingen blir kvar i skogen – men det finns inget tävlingsmoment i Polarna. Man tar det i sin takt – hittar man ett bra kantarellställe så funkar ju plastfickan för kartan fint som svampkorg, skrattar Leif Axelsson.
”Många duktiga juniorer”
Efter löpningen följer den minst lika viktiga fikastunden, med kaffetermosar och medhavd fika. Bakom klubbstugan finns en anlagd uteplats med vindskydd och eldstad.
– 2013 gjorde vi den senaste utbyggnaden av klubbstugan, så här finns fina duschutrymmen för alla som springer i dag.
– Stugan används året om, klubben har 56 aktiva orienterare och många duktiga juniorer. Tillgängligt för allmänheten finns ett elljusspår på 3 kilometer och två löpslingor – det gula spåret som är 5 kilometer och det blå som är 9 km, säger Leif Svensson.
– Där borta har du föreningens ordförande Henrik Larsson – han är inte här för att springa idag, utan håller på att se över möjligheterna att sätta solceller på taket på klubbstugan.
Text&Foto: erik@espressomedia.se
FAKTA: OM POLARNA
Den 25 mars 1988 satte Sture Stark och Maj-lis Ravhed från Pan Kristianstad in en annons om en orienteringsträff för pensionärer. En bana att springa och sedan eftersnack och fika. Det blev starten på Polarna, som nästa år firar 35 år. Träffarna sker torsdagar året runt enligt samma koncept som 1988. Ingen tidtagning eller stämpelkontroll och alla får vara med. Representerade klubbar åtar sig att någon gång svara för banan.
Polarna samlar varje vecka ett hundratal orienterare från Södra Sverige.