Per Josefsson på Vesslarps veterinärklinik är ett välbekant ansikte för många hund- och kattägare i våra trakter. Per har verkat som veterinär i 40 år och tillsammans med sin hustru Miki har han till våren drivit den egna kliniken ”mitt ute i skogen” i 30 år .
En slingrig grusväg leder sista biten till smådjurskliniken i Vesslarp som ligger i skogen utanför Glimåkra. Till våren är det trettio år sedan Per Josefsson lämnade djursjukhuset i Malmö för att starta kliniken på sin gård. Trots den lite avlägsna platsen så är Per flitigt anlitad.
– Ja, det har aldrig varit något bekymmer. Jag tror att det är tio gånger trevligare för folk att komma ut hit med sina hundar än till stadsmiljön vid t.ex. Malmö Djursjukhus.
Sin bana som veterinär startade Per för 40 år sedan efter 5,5 års studier i Uppsala men det var aldrig givet att han skulle bli veterinär.
– Nej, det var nog mest en slump egentligen. Av fyra bröder är jag den enda som hållit på med djur. Jag ville väldigt gärna ha en egen hund som barn och efter 5-6 tyghundar fick jag äntligen en riktig hund när jag fyllde 11 år, berättar Per.
Intresset för djur fanns och han var även intresserad av läkarbiten och hade de höga betygen som krävdes och på den vägen är det.
Från lantbruksdjur till smådjur
Första anställningen var som distriktsveterinär.
– Det var så det var på den tiden. Man var distriktsveterinär och hade mest hand om lantbruksdjur eller så kunde man arbeta på djursjukhus. Både djurägandet och behovet av veterinärer har förändrats under årens lopp. Idag har många familjer hundar, katter eller andra smådjur och det öppnar 1-2 veterinärkliniker per vecka i Sverige!
– Det är också 95 % kvinnor numera på veterinärsutbildningen och det är idag ett kvinnodominerat yrke, berättar Per, som efter två år som distriktsveterinär började arbeta på djursjukhus istället.
Från början saknades vidareutbildningar men det är också något som förändrats. Per läste en vidareutbildning till smådjursspecialist i slutet av 80-talet.
Startade eget
Den egna kliniken hemma på gården i Vesslarp har han byggt upp tillsammans med hustrun Miki som är leg. djursjukvårdare. Kliniken är fullt utrustad som ett litet djursjukhus. Där arbetar Per med djursjukvård på hund och katt samt enklare behandlingar på häst.
– Ja här gör vi allt, både operationer, medicinsk bedömning och behandling, säger Per som fått ett rykte om sig som duktig på kirurgi och ortopedi.
En trygghet för kunder och patienter är att de alltid träffar en och samma veterinär.
– Många tycker det är en fördel och vi har en hel del stamkunder. De kommer överallt ifrån, inte bara Östra Göinge utan t.ex. Osby, Hässleholm, Kristianstad, Älmhult, Karlskrona, Ljungby och Markaryd, vilket är roligt.
Djurintresse i familjen
Som egen företagare har Per sluppit den långa pendlingen till Malmö, där han arbetade på djursjukhuset innan han öppnade eget. Det har förstås varit fördelaktigt att jobba hemmavid med en stor familj och många djur på gården. Per och Miki har fyra nu vuxna barn och familjen har dessutom haft ett stort antal hästar att ta hand om. Numera ”bara” 15 st.
Djurintresset har gått i arv. De två döttrarna arbetar som veterinär respektive hovslagare medan sönerna satsat på ingenjörslivet. Äldsta dottern, som är veterinär, är också väldigt framgångsrik inom hästsport.
– Ja, hon är duktig i fälttävlan och tog EM-brons i år i Tyskland. Hon tränar hårt med sikte på OS just nu men när hon har lite tid över hjälper hon mig med hästbesiktningarna, berättar Per.
Pers eget hundintresse har för övrigt renderat honom många priser, då han tävlat framgångsrikt med flera av sina hundar. Från tiden innan han skaffade familj har han olika utmärkelser som flera brukschampion och bl.a. Sveriges mest meriterade riesenschnauzer. Idag har han två hundar; en schäfer och en riesenschauzer, vilka han dock inte tävlar med.
Djurens advokat
Under Pers år som veterinär har det skett en enorm utveckling inom yrket.
– Ja, jag måste säga att jag fått vara med om en fantastisk utveckling sedan jag började som veterinär och det är ett häftigt. Det har hänt många bra saker rent medicinskt. Undersökningsmetoder har utvecklats och även behandlingsmöjligheter. Ett exempel är att det idag finns cancerbehandling för djur.
Efterhand har man kunnat bota och hjälpa många fler djur vid olika sjukdomar, vilket är fördelen med utvecklingen. Men det måste vara en rimlighet i det, anser Per.
– Vi får inte förmänskliga djuren så att vi överbehandlar dem för att de ska överleva mot alla odds.
Det är viktigt att fundera över hur mycket man ska utsätta djuren för, menar Per och detta är ett etiskt dilemma som möter alla veterinärer. Det är olagligt att utsätta djuren för ett otillbörligt lidande men ingen har kunnat definiera vad det är, förklarar han.
– Det är svårt att förhålla sig till som veterinär och självklart finns det olika åsikter bland oss inom yrket kring vad som är otillbörligt lidande.
Per tar dock tydligt ställning för djuren i frågan och han säger själv att han som veterinär måste vara djurens advokat.
– De ska inte behöva genomgå orimliga behandlingar som ökar lidandet, bara för att kunna leva ett par veckor till.
Vad är det roligaste med att vara just veterinär?
– Ja, dels är det just den fantastiska utvecklingen som skett och som ger större möjligheter idag.
Sen är det ett väldigt socialt yrke och ett ganska tacksamt jobb. De flesta är glada att vi hjälper dem och ger oss en positiv feedback tillbaka. Vi har som sagt många stamkunder och jag tror det är en fördel för dem att träffa en och samma veterinär på ett sånt här ställe. På så sätt lär jag känna patienterna och kunderna vet vad jag står för.
Text och foto: jessica@espressomedia.se