Detta är ett glöggrecept i fri tolkning ur en okänd vinhandelsfirmas ”Recept och förskärningsbok år 1897”. Receptet är typiskt för den glögg vinhandlarna tillredde och buteljerade under 1800-talets slut och början av 1900-talet. Receptet finns i Vin och Sprithistoriska Museets samlingar.
1 flaska fylligt spanskt rödvin
3 dl halvsött sherry
3,5 dl cognac
1 vaniljstång
3 dl socker
2 bittermandlar
1 dl russin
5-8 kardemummakärnor
1 kanelstång.
Tag ur kardemummans frökapslar och skär vaniljstången. Lägg kryddor och russin i ½ dl cognac och låt dra övertäckt i 2 dygn. Smält sockret i lite kokande vatten. Blanda vin och cognac och tillsätt sockret och kryddblandningen. Slå i sherryn. Värm glöggen och sila ifrån kryddorna. Om Du vill kan Du bränna av blandningen med en tändsticka. Servera glöggen het.
Julgemenskap
Sedan det gamla bondesamhällets tid har olika ritualer och symboler kring julbordet speglat både lekamlig njutning och religiös tro.
I grunden handlar julen precis som de flesta andra riter, om en enda sak – relationer. Hemmet blir med sitt pynt och sina umgängesregler ett rituellt rum. Det som till vardags uppfattas som motsatser för en stund kan föras samman – dåtid och framtid, nu och i evighet ,individen och kollektivet, människan och hennes gudar. Och tittar man noga så är många av julens hopsamlade inslag just sammanbindande – från den obligatoriska skinkan till Karl-Bertil Jonssons spruckna pubertetstämma.
Låt oss börja med julbordet, dignande av mat, som vittnar om tidens gång -Sill, rödkål, lutfisk ,gröt – inte direkt en modern meny. Här finns spår av den fattigdom som vi alla kommer ur. Syltan gjord på rester från slakt, lutfisken som kan ha varit en del av den fasta man tror föregick julfestandet. Och hasselnötterna, de kunde man plocka och spara. Skinkan är festmaten, en gång i tiden kopplad till guden Frej, fruktbarhetens herre. Grisen som sparats, götts, men som också genom att slaktas skapar möjligheter för ett gott år, rik skörd och många barn. Mandeln, äktenskapsmäklaren mitt i den hopplösa gröten. Åtminstone en gång om året tvingas vi av jultiden att tänka på de andra. Jag glömmer mig, till förmån för Dig. Om man ser det så, blir det djupt betydelsefullt att fundera ut vad vi ska bjuda på. Det därför vi gillar både julmat och julklappar. Åtminstone en gång om året tvingas vi av julriten att tänka på de andra !
Bo Martinsson
*källa Eva Hessel