Flädergården med Pelargonhuset utanför Vinslöv lockar tusentals besökare under sommarhalvåret. I slutet av september stängs dörrarna till både Kaffestuga och Pelargonhus. Men hur går det till bakom kulisserna när över femhundra pelargoner som samsas med massor av kaktusar ska träda in i vintervilan? Är det kanske bara att stänga bygget och åka på en långsemester.

Anna-Maria Eriksdotter Gustafsson tar emot oss en regnig och kall senhöstdag.

– Nej, här är det minsann ingen tid för någon semester. Här ska det ansas, klippas, tas sticklingar, planteras och se till att de dyrbara växterna överlever till nästa säsong, säger Anna-Maria med ett livfullt skratt.

Nu handlar det om att skönheterna ska stilla sig och inte blomma så värst utan komma in i vintervila. Det ska vattnas lagom och temperaturen ska inte vara för varm, men inte heller för kall. Här gäller det att ha fingertoppskänsla. Anna-Maria har märkt att det under de senaste åren har blivit varmare på hösten eftersom plantorna lätt fortsätter att blomma. Det har helt enkelt blivit svårare att planera. Det kräver sin man, i det här fallet en kvinna, att dagligen se över det stora beståndet. Anna-Maria granskar sina pelargoner av alla de sorter med van blick.

– De torra bladen och blommorna knipsas av på planta efter planta. Tillstymmelse till mögel får absolut inte förekomma, fortsätter hon. Av blommorna som fortfarande står sig vackra gör hon buketter.

ETT KÄRT BESVÄR

Att driva en anläggning av det här slaget är minsann inget självspelande piano, försäkrar Anna-Maria som driver företaget tillsammans med brodern Per Månsson, men tillägger att det är värt alla möda. För det första får hon jobba med det hon älskar. Pelargoner. Och tillfredsställelsen att möta de många som söker sig dit under sommarhalvåret är svår att beskriva. Många tror inte sina ögon när de kliver in i Pelargonhuset och möts av ett hav av pelargoner av alla de sorter.

Men det är inte bara att försiktigt nypa och ansa. Anna-Maria berättar livfullt hur hon med en häcksax kapade pelargonerna som växte i blomlådorna utanför huset rakt av. Nu ser de verkligen inte så mycket ut för världen. Men tittar man noga så är det minsann små blad mitt i de torra stjälkarna. Och det är väl det som är så speciellt med pelargoner. De klipps ner och ser ut som ”hej kom och hjälp mig” för att plötsligt, när våren kommer, vakna till liv igen.

KUL MED KAKTUSAR

Bredvid bladkaktusodlingen stöter vi på 86-årige Alf Hallquist som flera gånger i veckan kör från Höör för att hjälpa till. Och bladkaktusarna har blivit hans skötebarn.

– Det är Alf som planterar om bladkaktusarna. Jag tål inte taggarna, säger Anna-Maria och tittar med respekt på Alf som tycker att det väl inte är så märkvärdigt.

– Jag tycker ju bara det är roligt att ha något att göra, säger han och ger gårdshunden Charlie en kärleksfull klapp.

Julstämning då? Jodå. I köket tillverkas fläderblomsglögg och julklappslådor med allehanda innehåll, ofta med anknytning till fläder förstås.

TEXT&FOTO: MAJA ÖGREN ANDERSSON

FLÄDER OCH PELARGONER

Utöver pelargonerna har Flädergården, som namnet antyder, starkt fokus på fläder. Både som växt och råvara. Här tillverkas en rad hantverksmässiga fläderprodukter till som sylt, saft och andra godsaker. Här finns recept som härstammar från slutet av 1200-talet. I Kaffestugan serveras bland annat fläderblomsvåfflor. På Flädergården arrangeras även föreläsningar om pelargoner, fläder och bladkaktusar. Sista helgen i mars öppnar hela anläggningen för säsongen.