I september förra året träffade Espresso tre vinentusiaster med en vision på Qvarnfors Gods i Bjärnum.
Då var idén om att starta Sveriges första vineri som drivs kollektivt av vinodlare ännu bara en tanke.
Ett år senare hänger vi med Per Fredholm, Mike Roe och Lars Swegen för att premiär-köra utrustningen på Qvarnfors Vineri, som nu är verklighet.
Den första frosten nyper snabbt löven av vinstockarna, och sockerhalten i druvorna slutar att öka. Med en solig september kan man inte heller vänta för länge innan druvorna plockas av, eftersom röta kan få fäste och förstöra stora delar av skörden som man kämpat för.
Den 24 september var det dags för skörd av den gröna druvan Solaris på Fredholms Vingård utanför Tyringe. Det blev också premiärdatumet för vinmakandet på Qvarnfors – vi törs nog kalla det för en milstolpe i den växande vinnäringen i nordöstra Skåne.
Söta druvor
– Ett bra år, konstaterar Per Fredholm, som tillsammans med sin fru Jenny och ett gäng arbetsvilliga vänner och familjemedlemmar lade en heldag på att plocka druvor i septembersolen i Mjölkalånga, där de startade sin vinodling 2008.
– Vi räknar med ungefär 700 kilo solaris. Det är en bra volym, och sockerhalten ser väldigt bra ut, säger Per och räcker över en druva för provsmakning.
– Många tror nog att det är tvärtom, men de druvor som man odlar för vintillverkning är sötare än de man köper i affären för att äta.
Innan hinkar och baljor med druvor ska lastas på släpet får alla som hjälpt till att skörda under dagen gissa totalvikten på den samlade volymen, som kommer att vägas in innan nästa steg i processen.
– Vad man vinner? En flaska Elsa 22, lovar Per inför det samlade arbetslaget.
Och Elsa själv, som har givit namn åt Fredholms vid flera tillfällen prisade paradvin, är också med under skörden. Det är Per och Jennys svarta labrador retriever.
– Ja det är vinet som är döpt efter hunden, inte tvärtom, skrattar Per.
Frost och framåtanda
Att odla vin i det sydsvenska klimatet kräver både mod och tålamod. För kollegan Mike Roe på Vittsjö Vingård gjorde en sen frostnatt under försommaren processen kort med en stor del av plantorna.
– Vi får inga stora volymer i år, men det vi kan skörda har blivit väldigt bra tack vare soliga dagar i september, konstaterar Mike.
Han backar in ett släp med närmare trehundra kilo druvor utanför det gamla svinstallet på Qvarnfors gods.
Vi har rullat vidare från Fredholms Vingård till utkanten av Bjärnum. Tidigare år har Fredholms tillverkat sina viner i Flyinge, men från och med 2023 får ordet lokalproducerat en ännu sötare klang.
– Det är bara ett år sedan vi började planera, jag kan knappt tro att det redan är dags att börja göra våra egna viner, säger Mike Roe.
Mike och Per, tillsammans med Lars Swegen som äger Qvarnfors Gods , tog förra året beslutet att starta upp ett eget vineri som drivs genom en ekonomisk förening. Sedan dess har även trion fått sällskap av Mats och Helena Randevik från Lejeby Vingård utanför Laholm, som också är en del i den ekonomiska föreningen. Paret bor i Kungsbacka och har sin vinodling på Helenas släktgård.
– Vi satte tusen stockar för två år sedan och har precis fått vår första skörd, som än så länge är ganska blygsam, säger Mats.
– Det känns helt fantastiskt att kunna bli en del av det här gänget och ta del av kunskapen som finns här!
Första steget mot en ny årgång
Det är dags för premiär. Langningskedjan drar igång och druvorna väller in i det gamla svinstallet. Erik Swegen, som håller på att fixa en snygg stenläggning framför ingången, får ta paus och hjälpa till att bära baljor.
Lars Swegen, 84, är av en årgång med kraftig karaktär och drar gärna sitt strå till stacken när det gäller att bära druvtråg.
– En rolig dag! Det känns fantastiskt att vi är igång. Per är den som har huvudansvaret för vintillverkningen, och man märker nu att han sitter på betydligt större kunskaper än han velat erkänna, säger han.
Druvorna vägs, för att sedan ösas ner i krossen. genom ett rör pumpas druvjuice med skal till en jättelik balja. I andra änden av maskinen spottas de renplockade kvistarna från klasarna ut som separeras i processen.
– Det ser ut som snor, säger Lars barnbarn Bella som tittar ner i den gröna sörjan.
– Svårt att tro att detta ska bli vin, skrattar Per Fredholm medans druvorna fortsätter att lastas in genom porten och han öser ner mer och mer i krossen.
– Tar det aldrig slut?
Text&foto: erik@espressomedia.se