HUNDTANKAR. –Nej! Inte det också, skrek matte en morgon när hon skulle väga sig innan frukost. Batteriet är slut!
Hon tog ut batteriet och tog fram ett nytt för att sätta i vågen. Denna morgonen var hon lite saktfärdigare än vanligt så hon tog tid på sig att studera vågen lite noggrannare än vanligt innan hon satte i batteriet.
– Men vad fasen !!! Jag har ju satt i fel batteri förra gången jag bytte, sa hon irriterat.
Hon letade upp rätt sort, laddade vågen och ställde sig på den… då kom nästa skrik.
– Vad i hel… jag väger ju 3 kg mer än i förrgår! Och jag har räknat points var dag!!! Näää nu ger jag snart upp!
Tydligen är detta viktigt i människovärlden, att stå på en våg titt som tätt och sucka över sin vikt.
Från 0-100 på två sekunder står det i rubriken men jag ska inte gå händelserna i förväg…
Varken för stor eller för liten
Själv är jag nöjd med min kropp, den passar mig precis! Varken för stor eller för liten. Precis lagom skulle jag vilja säga!
Jag undrar ibland varför matte ställer sig på vågen när hon ändå alltid blir arg eller irriterad? Om hon inte hade ställt sig där utan bara varit nöjd med det hon har så hade hon ju kunnat lägga den energin på att gosa med mig i stället. Själv har jag ett annat problem just nu. Sigge, ja eller kattaf…n som jag brukar säga har börjat ligga i sängen om nätterna igen. Det är inte lätt att koppla av när man har katter i sängen. Jag har försökt jaga bort honom men matte säger att det finns plats för oss bägge.
Från 0 -100 på två sekunder
Men häromkvällen blev det fart på matte, vi hade precis lagt oss när hon plötsligt for upp och skrek
– En loppa kröp på mig! Det är Sigge som asat in den i sängen!
Två sekunder senare hade hon slängt ut katten i hallen och slängt ut sängkläderna i tvättstugan. Jag måste säga att jag blev lite imponerad, hon gick från 0 – 100 på två sekunder!
Som tur var hade husse och Majvor somnat på soffan så dom slapp hela cirkusen. Man kan nog säga att det är ett ganska händelserikt hem vi bor i.
Betty (och Susanne)
Läs Bettys förra krönika här.