Pär Angser hittade en ny sida av fotbollen
PERSONPORTRÄTT. Pär Angser har delat livet mellan rollen som klassisk handelsresande och engagemanget i Älmhults IF. Vid ett besök på ungdomstävlingen Gothia Cup upplevde han något som förändrade en hel del.
– Det var en ovanligt livad match där alla jublade när man gjorde mål. Även motståndarna. Helt fantastiskt vilken spelglädje.
Han tog med sig idén och startade ett lag för människor med funktionsvariationer. ÄIF-akademin var ett faktum.
I Älmhult finns en fotbollsakademi som inte liknar de vanliga organisationerna för talangfulla unga fotbollsspelare. Nu finns också en glädjeakademi, som faktiskt består av spelarna i fotbollsakademin. Låter det krångligt? Det är det inte. Det är bara att fråga veteranen Pär Angser som ägnat dryga 40 år åt fotbollen i Älmhults IF.
Hans entusiasm för den prisbelönade satsningen på fotboll för människor med olika funktionsvariationer är oändlig.
– 30 spelare från 16 till 40 år, mixade lag och det handlar om en fantastisk spelglädje. Första gången jag såg en match mellan lag med spelare med funktionsvariationer gick det rakt in i hjärtat och jag tänkte: Det här ska vi göra i Älmhult! Sedermera har det även gått från fotbollsakademi till glädjeakademi…
Lång karriär som handelsresande
Pär Angser föddes i Malmö. Nio år i skolan som han varvade med jobb som cykelbud. Lönen var den dricks kunderna gav.
– Sedan arbetade jag på Junior Center (JC) men var för ung för att vara i butiken så jag höll till på lagret, berättar Pär med ett leende.
Många år senare skulle Ove Varland, som drev just JC-butiker i södra Småland, bli betydelsefull för Pär och anledningen till att han hamnade i Älmhult.
– Ja, Ove var min mentor när jag började min långa karriär som handelsresande. Ett jobb jag verkligen älskade. Det blev rätt många varv runt jorden om man räknar ressträckorna under 38 år.
Men den första kontakten med Småland handlade faktiskt om Vetlanda…
Slingrig väg till Älmhult
Nog var vägen till Älmhult en smula slingrig. Släkten hyrde en gammal telegrafstation i Vetlanda som sommarboende. Pär Angser som ville bli reklamtecknare fick praktik på en lokal byrå. Som 15-åring var han inackorderad i samhället som är mest känt för bandylaget och Lena Philipsson.
– Jag fick jobb i en klädaffär och det ledde till ett nytt jobb i Växjö på gamla fina Nordlunds Herrekepering. Men en dag hjälpte jag till att skylta om i stadens JC-butik. Då dök den smått legandariske entreprenören Ove Varland upp och sa: Du ska väl jobba här.
Så blev det och nästa adress för Pär var Älmhult.
– Ett lagom stort samhälle, här blev jag kvar, konstaterar han.
Att livet skulle ägnas till stor del åt fotboll var lite slumpartat. Han var ju ingen fotbollsspelare själv om man ska vara riktigt ärlig.
40 år med ÄIF
Pär Angser minns tillbaka.
– Jag har spelat fotboll i Korpen. Men det var simning som gällde. En gång fick jag till och med tävla mot den store Gunnar Larsson på ett träningspass hemma i Malmö. Det gick sådär, säger han med ett gott skratt.
Men uppvisningsmatchen mot storlaget Nottingham Forest på idrottsplatsen i Älmhult, där Pär jobbade som volontär, blev en vändpunkt. Om jobbet som handelsresande var hans yrke så blev fotbollen i ÄIF hans liv. I stort sett alla funktioner i föreningen har han haft och vi har sett honom som ordförande två gånger.
Ungdomsfotbollen en favorit
Men visst är det något speciellt med dig och just ungdomsfotbollen?
– Oh ja, det är min favorit när knattarna kommer för inskrivning till en ny säsong. ÄIF-akademin har spritt sig över kommungränserna. När spelarunderlaget blev för litet inleddes ett gott samarbete med folkhögskolan i Glimåkra. Erfarna fotbollsspelare vill hjälpa till som tränare. Och nu ska fotbollsakademin också bli en glädjeakademi.
– När vår målvakt Otto av ren glädje började dansa i omklädningsrummet föddes idén. Vi håller på att jobba fram en föreställning tillsammans med Osbykomikerna Jessica Persson och Lars Magnusson. Det är ett oerhört spännande projekt.
Till våren 2022 ska föreställningen vara redo för premiär. Och efter ett möte med Pär Angser inser man sanningen i att delad glädje är dubbel glädje.
TEXT OCH FOTO: LASSE LINDELL