PERSONPORTRÄTT. Johan Wirell är en välkänd profil i Älmhult, men få vet vem han är privat. Många vet inte att hans sångkarriär är rena rama askungesagan. Han kan inga noter utan lyssnar in på gehör.
Vi ska försöka komma Johan Wirell närmare in på livet. Han börjar med att beskriva sig som en glad och ödmjuk person med galna idéer.
– Jag vågar utmana mig själv i att vara mig själv och inte följa alla andra. Det är inte alltid jag och min kära familj har följt alla andras måsten här i livet, utan vi gör det som känns bra att göra. Och vi har klarat oss bra med att just gå vår egen väg.
Familjen består av frun Jenny och de har tre söner.
En idyllisk barndom
Johan är uppvuxen utanför Liatorp.
– Det var rena rama barndomsidyllen att få växa upp där. Som liten provade jag på att spela fotboll, och lekte med mina barndomskompisar. Vi var påhittiga och pallade bland annat äpplen hos grannarna, säger Johan med ett skratt.
– Redan under min uppväxt så var jag väldigt idérik och fixade med allt. Ett exempel var när jag och mitt kompisgäng var i tonåren och inte hade körkort, så kom jag på den galna idén att hyra taxibussen av Arne på Liatorps Taxi som fanns på den tiden. Han körde oss från Liatorp upp till Sälen så vi kunde åka skidor. Vad gör man inte när vi varken hade körkort eller bil, jo vi skramlade ihop pengarna till det. Den resan lär vi nog aldrig glömma.
Elvisintresserad
Musiken kom in i mitt liv då också och det var Elvis som gällde och som jag såg upp till.
Johan har genom alla åren varit bosatt i Älmhults kommun. Familjen bestod av föräldrarna och en storebror. I familjen var pappan egen företagare inom träbranschen. Så när det var dags att välja gymnasielinje så valde han trätekniska på Gemla Möbler i Diö. När utbildningen var klar så började Johan att arbeta som snickarie i familjeföretaget.
Började som askungesaga
Varför Johan började att sjunga är rena rama askungesagan.
– Det var för en massa år sedan som min fru överraskade mig med att ge mig en present som bestod av sånglektioner hos kantorn Magnus Björkman. Där och då började min musikaliska karriär. Magnus blev imponerad av mina sånginsatser, och där gick även startskottet till att jag började att sjunga i kyrkorna.
– Men den riktiga sångdebuten kom när jag skulle sjunga på min brors bröllop för 26 år sedan Då sjöng jag ” Där björkarna susar”. Jag fick uppskattning för min sång och det kändes rätt naturligt för mig att stå där och sjunga för dem. Bröllopet gav mersmak så jag började att öva mer och mer på min sång. Sen började jag på Edenholms Institutet i Växjö och började att stå på musikalscenerna och hux flux stod jag på scenen på konserthuset i Växjö. Det var mäktigt. Från konsertscenen var det inte långt till revy och musikalscenerna. När man är ute på scenen ger man så mycket av sig själv och man får dubbelt så mycket tillbaks i form av skratt, applåder och uppskattning, säger Johan.
Brokig men intressant arbetsresa
Johan har verkat inom olika branscher genom åren. Han arbetade en längre tid i familjens snickeriföretag för att sedan gå över till att bli begravningsentreprenör i Älmhult.
Hur var det att gå från snickeriebranschen till begravningsbyrån?
– Eftersom jag på min fritid sjöng på begravningar och var anlitad av kyrkorna så var inte steget långt till att arbeta just med att kunna skapa en fin begravning till de som har mist sina nära och kära. Det kändes bra att kunna hjälpa till. Och det var väldigt lärorikt att få ha haft förmånen att få hjälpa människor i väldigt utsatta situationer som ändå jobbet innebar.
– Det var ett fantastiskt arbete. Från begravningsbyrån så var det dags för aktivitetshuset på ett välkänt globalt företag som finns här i Älmhult. Där hade jag rollen att arrangera och skapa event, festligheter och konferenser för företagets medarbetare som kom till Älmhult. Här trivdes jag också och sedan två år så är jag här på Live och skapar event säger Johan till oss och sveper med händerna runt sin arbetsplats där vi har intervjun.
Loa Falkman och Johan möts
Johans lärarinna var på en kyrkokonsert i Stenbrohults kyrka och fick njuta av Johans skönsång när hon gick fram till honom och lovordade honom för sångerna som han sjöng.
– Ja hon råkade nämna att jag borde ha Loa Falkman som mentor och hon frågade mig om jag ville bli känd, minns Johan tillbaka.
– Det visade sig att hon hade de rätta kontakterna för när jag stod i en butik här i Älmhult så ringde telefonen och jag hann tyvärr inte ta samtalet förrän jag var hemma och ringde upp telefonsvararen.
Det var ingen mindre än Loa Falkman som sa att han hade hört min sång och han välkomnade mig upp till Masterclass i Mariefred.
– Jag åkte upp och fick ha 6 sånger som jag skulle ha audition på. Loa avbröt mig efter bara några textfraser, och sa nästa på nästa. Det kändes inte riktigt bra att inte få sjunga färdigt.
En tenor i huset
Det var andra som sjöng upp också. Sen kom Loa fram till mig och sa med hög röst “Fy fan vi har en tenor i huset”. Tenor är finare än baryton som Loa är och vi hade jätteroligt åt detta.
– Vi gav nyårskonserter i Gripsholms slott och där sa Loa till mig att du får inleda konserten och du får avsluta den också. Det är det finaste man kan göra säger en mycket rörd Johan till oss när han tänker tillbaka.
– I Mariefred blev jag kallad för nya Jussi. Det var en helt ny värld för mig, jag som en enkel person som ej kan läsa noter utan lyssnar in det på gehör var plötsligt med om att stå och sjunga med Loa Falkman det var mäktigt och är det fortfarande för mig.
Cyklade Vättern runt
Johan ger mycket energi men var får du den energin av?
– Det många kanske inte vet om mig är att jag cyklar upp till 5 mil per vecka. Jag har varit med och genomfört Vätternrunt på hobbybasis. Jag tycker om att vara ute i naturen som ger mig frisk luft, och så tycker jag om att röra på mig, sen gör cyklingen också att jag får ut mitt adrenalin. Det har hänt flera gånger att jag har fått stanna till med min cykel för att ta upp mitt block och penna då det har kommit ideér på cykelvägarna.
Jag har alltid cyklat från det jag var barn och haft en vanlig asfaltscykel till racercyklar. Jag och min fru cyklar numera ihop och njuter av naturen.
Husvagnscamping
– En annan aktivitet som ger mig nästan total frihetskänsla är husvagnscamping. Då tar man med sig sitt hem fast på hjul. Man är fri och man har sitt boende med sig och så gör vi det i familjen tillsammans. I somras så var vi på Hälleviks camping och vi vintercampar också. Då är vi uppe i Hestra.
Till sist Johan, vad tror du att du befinner dig om 10 år?
– Jag är nog fortfarande i den här världen och arbetar på något sätt med samma sak som jag gör nu fast mer globalt och så bor jag nog utomlands, avslutar Johan intervjun med.
Text & foto: anita@espressomedia.se
Här kan du läsa ett annat reportage om en person från Älmhult.