NÄRINGSLIV. Årets nötköttsföretagare i Skåne. En hedersam titel som nyligen tillföll Ingrid och Per-Åke Persson på Nedanbäcks Gårdprodukter utanför Glimåkra.
– Vi passade tydligen in i kategorin i år och det är oerhört hedrande att få ett pris som detta. Vår verksamhet rullar på ganska bra, vi säljer allt vi föder upp själva i gårdsbutiken, på torget i Osby eller via REKO-ringen, berättar Ingrid Persson.
Nedanbäcks gård blev årets skånska nötköttsföretagare. Utmärkelsen tas fram av Sveriges Nötköttsproducenter i samråd med LRF. Kriterierna för årets variant av tävlingen är att företagaren ska sälja det egna nötköttet direkt till konsument via lådor, gårdsbutik, restaurang eller butikskedjor och vara bra på att marknadsföra svensk nötköttsproduktion och lyfta dess mervärde till konsumenter och restauranger på ett attraktivt sätt.
Juryn tyckte i motiveringen att ”Nedanbäcks Gårdsprodukter arbetar med att marknadsföra sig brett och att de är bra ambassadörer för hela lantbruksnäringen”.
Generationsskifte vid årsskiftet
Per-Åke Persson är nionde generationen på Nedanbäck och har nu ihop med Ingrid drivit gårdsbutik i 14 år. En gårdsbutik som är inrymd i ett av gårdens röda och välvårdade 1700-talshus och där du som gäst även kan sitta och äta i den inspirerande miljön. I butiken hittar du även honung från gårdens tio egna bikupor liksom andra lokalproducerade produkter. I byggnaden finns hela sju kakelugnar bevarade vilket bidrar till en mysig stämning.
Nu står gården inför ett generationsskifte. Parets son Patrik och hans fru Marit kommer att ta över vid årsskiftet. Ingrid och Per-Åke blir dock kvar för att hjälpa till ”med markservicen”, då de unga har andra jobb dagtid.
– Det är viktigt att driva vårt lantbruk vidare och att hålla bygden här öppen med en biologisk mångfald. Man måste inte nödvändigtvis driva ett storskaligt lantbruksföretag för att kunna leva på det, menar Ingrid.
Både kor, grisar och får
Nedanbäcks gård har flera djurslag och i gårdsbutiken kan kunderna alltså välja mellan många olika typer av köttdetaljer. 40 – 45 dikor av rasen limousin, 300 grisar och 45 tackor samsas på de fem gårdar som brukas av familjen Persson. Av gårdens egna 70 hektar mark är nämligen bara 10 hektar betesmark. Därför får de arrendera mark och totalt får de då tillgång till 125 hektar med odling av vall och bete.
I april varje år blir det extra fokus på Nedanbäcks gård – då besöker många Göingebor evenemanget “Öppen gård“. En tradition sedan sex år tillbaka.
– Då får man träffa både kor, grisar och lamm! Det brukar bli över 350 bilar den helgen!
Byggt egen styckningshall
Nu har den driftiga familjen skapat en egen styckningshall i ett av de gamla stallen som senare ska kompletteras med transportband där djuren kan hänga och bli möra. En investering på en halv miljon kronor. Slakten sker i närheten, vid Knorrevångens slakteri. Småskalig hantering och inga onödigt långa transportsträckor.
– Det får inte bli något stressmoment för djuren; vi vill ha korta transportsträckor. Vi tar med både grisar och lamm och nötdjur ned till slakteriet för slakt samtidigt, och sedan styckar jag i vår nya styckningshall, förklararar Ingrid, som har huvudsvaret för styckning och försäljning i gårdsbutiken, medan Per-Åke främst lägger sin tid på skogsbruket.
– Jag går upp fem på morgonen och jobbar fram till klockan åtta på kvällen!
50 – 60 REKO-ring beställningar
Alla detaljer på djuren tas tillvara, men vad som säljs mest beror på säsong. I sommar var försäljningen av grillkött extra stor, och nu blir det mer kött till stekar och bitar till grytor.
Förutom försäljningen i gårdsbutiken, har Hushållningssällskapets REKO-ringen blivit ett lyft. Varje vecka säljer Ingrid 50 – 60 färdiga beställningar på detta sätt. Dessutom står hon på torget i Osby vissa fredagar.
Det senaste tillskottet på gården är försäljning av potatis. En byggnad för lagring av potatisen stod klar i höst och den första försäljningen har gått bra. Årets skörd var Perssons mycket nöjda med.
– Vi har skördat 9,5 ton potatis av de 930 kilo som sattes. Mycket glädjande, menar Ingrid.
Text och Foto: Thomas Edgren