DRYCK. I föregående krönika tog vi upp olika sätt att klassificera rom. Ytterligare ett sätt att hitta ett system för beskrivning av rom är att utgå från rommens geografiska ursprung och vilka kolonisatörer som styrde över området. Man talar då om olika romstilar: den brittiska, den franska och den spanska.
Den spanska stilen
Vi börjar beskriva rommens olika stilar med den spanska. Rom av den spanska stilen tillverkar man framförallt på Kuba men även på Trinidad, Puerto Rico, Venezuela, Dominikanska republiken, Guatemala, och Nicaragua. På Kuba började man inte tillverka rom i någon större omfattning förrän i mitten av 1800-talet, då nyheten om Coffey-pannan nådde Kuba. Nu var det möjligt att börja framställa en lätt, ljus rom. Är rommen mörk har den ofta en uttalad sötaktig arrakston, tropisk frukt och en mjuk kryddig fatton. Hög sockerhalt på grund av tillsatt socker är vanlig i den spanska stilen. EU har beslutat att ”rom” med en tillsatt sockerhalt på mer än 20 % från och med i sommar inte får kallas rom.
Den brittiska stilen
Barbados var först ut med romproduktion i Karabien, följd av Jamaica. Båda dessa öriken koloniserades av britter. De företräder, tillsammans med Guyana på det sydamerikanska fastlandet, den brittiska stilen. Den brittiska stilen är torrare än den spanska och har mindre påtaglig arrakston. Här finner man ofta toner av kakao, svarta bananer och citrusfrukter. Rom från brittiska Västindien tillverkas av melass som fått jäsa under lång tid. Det gynnar bildandet av de många olika estrar som är kännetecknande för stilen. Estrar är väldoftande smakämnen som framför allt uppstår under jäsningsprocessen. Den brittiska stilen kallas därför också ofta högesterrom. Rommen lagras på begagnade bourbonfat.
Den franska stilen
Till den franska stilen räknas rom tillverkad på Martinique (som har egen appellationsstatus sedan 1996), Guadeloupe och Haiti. La Reunion, som ligger utanför Madagaskar i Indiska Oceanen, tillhör också den franska stilen. Den franska stilen har ofta en örtigare smak med toner av blommor och gräs och kan få en mer strukturerad fatkaraktär än andra stilar. Den är ofta torr, fruktig och mer elegant än robust. När sockerproduktionen upphörde i franska Västindien och således inte längre hade någon melass började man tillverka sin rom av ren sockerrörssaft, en så kallad Rhum agricole. På Martinique sker lagringen bland annat på gamla cognacfat av europeisk ek, vilket ger tuffare tanniner, vilket ger en strävhet åt spriten.
Svensken i gemen gillar den söta, spanska stilen. Men prova gärna den brittiska stilen och framför allt den franska, där finns upplevelser som ger vingar!
Nästa gång ger vi oss i kast med calvados, denna gudabenådade dryck!
Bengt Arne Larsson
adladrycker@gmail.com
Här läser du den förra krönikan om rom.