PERSONPORTRÄTT. Hon föddes i Malmö och flyttade till Osby som fyraåring. Uppvuxen i ett minst sagt politiskt hem långt ut på vänsterkanten.
– Allt handlade om politik. Afghanistankommittén hade möte hemma i vårt kök. Jag kunde bara inte låta bli att engagera mig mot orättvisorna i världen, berättar förra kommunalrådet Marika Bjerstedt Hansen.
Nu siktar hon mot nya mål men engagemanget finns kvar i högsta grad.
Marika Bjerstedt Hansen är Socionomen som blev kommunalråd. Hon jobbade som engagerat socialdemokratiskt kommunalråd i Osby kommun i fyra år. Därefter som oppositionsråd i närmare två år. Men så plötsligt aviserade hon sin avgång. Efterträdare blev Daniel Landin med rötterna i Visseltofta, en partikamrat som delar Marikas ideal.
Vi åker till Marikas gård i Kulleröd, sju minuters väg från Osby, för att äta en wienersemla och få en pratstund om varför det blev som det blev och hur tillvaron ser ut i dag för kvinnan som beskriver sin politiska bakgrund så här: ”Jag kunde bara inte låta bli att engagera mig.” Det är något som fortfarande gäller.
Arg över orättvisor
– Jag kunde vakna upp på morgonen och vara jättearg. Över svält, miljöproblem, orättvisor. Jag var helt enkelt en jättearg tonåring och jag hittade en kanal för ilskan i politiken. En möjlighet till förändring, berättar Marika Bjerstedt Hansen.
Hon ville påverka och hon fick förutsättningarna hemifrån. Pappa Anders skapade teaterföreningen Spektrum när familjen flyttade till Osby. Marika var med i många föreställningar. Under gymnasieåren ledde hon egna barngrupper inom teatern. Att synas och höras var inget främmande.
– Nej, jag har aldrig varit rädd för att göra min röst hörd. Jag har haft stor nytta av min bakgrund, påpekar hon.
Men det var en rätt skoltrött student som lämnade gymnasiet…
Socionom
Marika jobbade sig fram inom hemtjänsten, på medborgarhuset Borgen och på Brio. Men med första barnet kom studielusten åter.
– Ja, jag började plugga på Socialhögskolan och tyckte att det var roligt. Jag blev socionom och kände att det fanns ett behov av mina kunskaper, att jag kunde göra nytta. Samtidigt insåg jag att det fanns mycket som behövde ändras i samhället. Sådant som jag inte kunde göra från mitt skrivbord.
Men politiken fanns där just runt hörnet. Där fanns en plattform för förändring. 2003 blev Marika medlem i Socialdemokratiska partiet, något som faktiskt kan beskrivas som en slump.
– Jag gick på ett protestmöte som hölls på Kulturhuset i Osby. Nedskärningar inom utbildningsnämnden gjorde folk riktigt arga. Det var en väldigt upprörd stämning, men jag tyckte att de socialdemokratiska politikerna skötte sig bra. Jag minns att jag tänkte; dem vill jag jobba med. Och så blev det.
Ersättare i kommunfullmäktige
Som socionom arbetade Marika i Markaryd, Ljungby, Olofström och i Älmhults kommun. Yrket är speciellt, menar Marika.
– Ja, när man ser verkligheten som socionom måste man nästan bli politiker. Jag ser mig ju själv som en socialarbetare som vill ha ett rättvist, jämlikt samhälle.
Det faller sig alltså rätt naturligt att hon är socionomen som blev kommunalråd. Snart var Marika ersättare i kommunfullmäktige, satt i utbildningsnämnden och var vice ordförande i socialnämnden. Kommunstyrelsen och dess arbetsutskott följde och med dessa breda politiska erfarenheter i bagaget blev hon gruppledare i kommunstyrelsen. Efter valet 2014 ställdes Osby kommun inför nyheten att man fått ett kvinnligt kommunalråd.
Tuff tid
– Det blev en tuff tid, betydligt tuffare än vad jag hade föreställt mig. Jag har aldrig strävat efter att bli en offentlig person. Jag varken lät eller såg ut som det traditionella kommunalrådet och samtidigt kändes det som att alla plötsligt visste vem jag var.
Dessutom väntade utmanande tider. Skicket på vissa förskolor i kommunen orsakade utrymning av verksamheten och så kom flyktingvågen 2015. Stora uppgifter att tackla som politiker, sådana som tog mycket energi.
Ville inte vara offentlig
– Att vara en offentlig person är inte min favoritgren. Jag vill förändra samhället och så länge det behövs kommer jag att engagera mig politiskt. Men jag behöver inte vara kommunalråd, säger Marika när vi tar en promenad runt den vinterskrudade gården.
Vi kikar in i hönshuset, som Marika byggt själv, hämtar några ägg och går genom det som kommer att vara blommande och grönskande odlingar om några månader.
– Det tog ett år att fatta beslutet att avgå som kommunalråd. Det finns aldrig något idealiskt tillfälle för detta, men min efterträdare måste få chansen att komma in i jobbet före valet 2022, förklarar hon.
Viruset härjade
– Min sista dag i kommunhuset var den 31 augusti 2020. Coronaviruset härjade och många medarbetare kunde jag inte träffa. Vi får ses senare. Nog finns det en del jag saknar och jag är tacksam över allt jag har fått lära mig. Men beslutet var rätt. Jag vill tillbaka till det sociala arbetet och jag tror på den gamla sanningen att när man stänger en dörr öppnas en annan.
Slutligen; du kunde välja att bo var som helst. Men det blev en gård på landsbygden. Varför?
– Här känner jag att allt hänger ihop. Hur man lever, hur man äter, hur man kan göra livet hållbart. Det bor nog en liten hippie i mig, säger Marika med ett skratt.
Fotnot: Socionom är en examensbeteckning för den som tagit examen efter att ha läst socionomprogrammet på universitet och högskola. Som socionom har man möjlighet att arbeta inom många olika yrken inom det sociala området. Gemensamt för dessa är arbetet med människor i olika skeden av livet, ofta med människor i svåra situationer.
TEXT OCH FOTO: LASSE LINDELL